Overkligt.

Limaac är snart inte min längre. Den fjärde oktober kör jag och Lena honom till Stenungsund och sitt nya hem hos Pernilla och hennes familj. Det känns overkligt. Två veckor har vi kvar tillsammans och sen skiljs vi åt, antagligen för alltid. Jag har nog inte riktigt fattat det ännu.

El Maco ♥ Grandiosa

Den här veckan har jag och Rebecca hängt i stallet hela eftermiddagarna. Bussen till Loo direkt efter skolan och kvart över åtta-bussen hem. Snackat massa häst, ridit och pysslat, larvat oss och haft det bra med våra fyrbenta vänner. Får man ha det så bra eller? Som pricken över i har vädret varit helt fantastiskt! Grymt.

Jag har ridit Maccen varje dag. Han och Grand ( Limaac är förresten helt fäst vid Grand) har fått stå i lilla hagen hela veckan, så han har varit sprängfull med energi! Men vi har hittat en ganska bra lösning på det...; Ängen. Haha, de andra har nog tyckt att vi varit lite galna. Men när man har en häst som gillar att springa så är det väldigt, väldigt roligt att låta den springa :) I tisdags var vi i ekhagen och rejsade runt lite också. Otroligt bra för att göra av med energi. Galoppera upp och ned, hoppa över grenar, rida slalom mellan träden, väldigt effektivt! Och roligt.
Men vi har faktiskt ägnat oss åt seriöst arbete också, lite iallafall...

I torsdags drog jag och Ms. Reebeck till Borås och kollade in Harvest festival. Tyvärr hann vi inte vara där så länge, hade varit kul att se fler klasser (reining eller nån koklass hade vart najs). Men vi hann iallafall titta lite på trail och horsemanship och handla grejer. Rebecca köpte prof choice boots, bell boots och ett bett och jag fick äntligen inhandlat ett par prime boots :) Härligt, härligt!
Bör tilläggas att Borås Ridklubb är en väldigt trevlig anläggning för tävlingar! Väldigt fint var det.

Idag har vi (jag, Lena, Malin, Rebecca och Mr L) varit på Västergården i Stora Mellby hele dagen. De hade en dag med westerntema. Marknad, olika aktiviteter, ponnyridning, mat och westernuppvisning. Det sista stod Lena och Malin med hästar för. Mysig tillställning och fina uppvisningar må jag säga. Jag fick dessutom tillfälle att agera ko, det är inte varje dag ;)

Imorgon kommer en kvinna och provrider min prins. Spännande. Vi får se hur det går!

Hej sålänge!
/Malin

Sjuk - alltid lika olägligt.

De senaste dagarna har inte varit det minsta kul.
I fredags skulle jag åka med och hämta hem Rebeccas nya ögonsten Grand Catalyst och hela helgen skulle vi bo hos Lena och vara med på massagekurs med våra pollar. Men nej, Malin går självklart och drar på sig världens dunderförkylning och måste ligga hemma hela helgen med en tennisboll i halsen och feberfrossa. Jippie, verkligen. Jag kan försäkra er om att jag inte varit det minsta bitter, grrr...

Men, men, shit happens. Jag är fortfarande inte riktigt frisk ännu, men ska till skolan imorgon ändå. För jag orkar inte vara sjuk mer! Dessutom har jag massor med ridlust och vill inte att Limaac ska gå i hagen och skräpa en enda dag till. Pojken behöver arbeta, bums.

Förresten, jag behöver lite hjälp. På teatern i skolan skall vi göra en monolog och framföra. Jag behöver hjälp med att komma på en bra story! Min lärare tyckte att eftersom jag ändå bara skulle vara hemma så var det ett (quote) "lysande tillfälle att skriva klart statusmonologen". Men min hjärna har inte riktigt varit i skick att tänka överhuvudtaget de senaste dagarna. Så nu sitter jag med en monolog som borde vara klar imorgon, och jag har inte ens börjat. Suck.
Idé nån?

/Malin

Alla har vi en gång varit små!

Hittade just en bild på världens sötaste bebis-Limaac. Såå sjukt liten! Jag vet inte hur gammal han är, men jag skulle gissa på ett-två år, eller vad tror ni? Jag har sett en bild på honom som föl och då var han ännu mörkare. Det går fort, snart är han flugskimmel! Han ser helvild ut på bilden, skulle inte förvåna mig det minsta om han var det också ;)

Lastträning for the win!

I söndags åkte jag och Reebeck till Familjen Leandersson i Eggvena för att titta på clinicen för Robert som hölls där. Väldigt trevligt var det! Roligt att träffa Fia, Maria, Familjen Fossing och Eva och co. Och se lilla Tiny in serious action! Jag tror vi alla satt lite med hjärtat i halsgropen när Robert hoppade upp och den lilla damen satte av, haha!
När vi kom hem till Oak Hill igen tog jag mig friheten att låna systrarna Johanssons transport och lastträna lite, väldigt intressant. Limaac är verkligen en helt annan häst att jobba med nu än för några år sedan. Då fick han gärna panik när man pressade honom och försökte fly. Jag pressade honom en del, han behöver verkligen övertalas innan han ens överväger att gå på det där monstret, men han höll huvudet kallt och var cool hela tiden. Efter ca en halvtimme gick han på, och sedan gick vi av och på och av och på säkert tio gånger om utan diskussion. Det är verkligen synd att vi inte har haft möjlighet att åk-träna med en bra transport och en bra chaufför mer, jag tror inte alls att det hade varit något problem om han bara hade fått göra det mer. Men, men, saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig.

På torsdag kommer en kvinna och provrider, det ska bli spännande. Tyvärr så ligger jag hemma med världens förkykning så hon får rida en liten arab som inte gått på hela veckan. Kan bli intressant.
Usch, att vara sjuk är verkligen det tråkigaste som finns! Saknar min ponny! Ska försöka övertala mamma att jag är frisk nog för att åka och iallafall gosa lite när hon kommer hem.

Dessa hästar...

I tisdags var vi (Jag, Rebecca, Lena och Liam) iväg och kollade på en häst åt Rebecca. Jesus vilken pärla vi fann! En Quartervalack som heter Grand Catalyst. Hur go som helst, och av döma av Rebeccas reaktion så var det lite kärlek vid första ögonkastet. Sjukt kul! Så nu hoppas vi att den kan flytta hem till Oak Hill så fort som möjligt, så det roliga kan börja:)

Limaac fick alltså vila igår. Tidsoptimist som jag är så tänkte jag att jag säkert hann rida när vi kom hem igen, men icke, så var det kolsvart ute. Men, men, han dör inte.
Provridning i tisdags blev det ingenting av tyvärr. De som skulle komma fick förhinder i sista sekund. Jag var supernervös hela dan, så när de ringde och sa att de inte kunde komma drog jag en lättnadens suck. Det där med att sälja hästar (läs bästa vänner) är inte riktigt min grej, alldeles för hjärtslitande. Dock har jag börjat vänja mig vid tanken nu, jag börjar iallafall inte gråta längre så fort någon frågar om Limaac. Men det är fortfarande tufft. Ironiskt nog håller en av mina bästa vänner på och säljer sin ögonsten också, så vi får väl tröstäta tillsammans.

Dessa älskade hästar. Min älskade Macs <3