Ge mig stall! Ge mig skit under naglarna! Ge mig hästhår på kläderna! Ge miiig!

Igår var jag i stallet för första gången på fem dar. Känns lite som om de här långa mellanrummen kommer allt oftare och blir allt längre, inte roligt alls. Men jag får väl bara skylla på att jag har mycket att göra helt enkelt, för det är ju så det är. Den här gången kan jag ju faktiskt också skylla på att jag har varit i Malmö några dagar på en efterlängtad Dylan-konsert;)

Det tog iallafall emot väldigt mycket att åka till stallet, vilket var lite konstigt. Eller nej, jag ångrar mig. Det var inte alls konstigt. Inte för att vara jag iallafall. Ju längre det går mellan, ja vadsomhelst egentligen, desto mer tar det emot. Har man t ex varit borta från skolan så tar det emot att åka dit. Jag tror att folk har hunnit glömma vem jag är eller nåt. Eller att allt kommer vara jätteannorkunda sen sist, och det är en läskig tanke.

Men iallafall, när vi väl kommit ut till stallet kändes det givetvis bra! Det var hur skönt som helst att komma ut och andas lite lant-luft. Och så fort jag fick syn på min lille pojk knep det till så hårt i magen av saknad att jag nästan började gråta...
Limaac fick sig en omgång med borsten och svansen hans fick en liten tvätt (jag kan inte hålla fingrarna borta från slangen när jag ser en smutsig svans, så passa er).
På ridbanan stod lite hinder uppställda så vi sprang runt tillsammans och skuttade lite. Och till min stora förvåning så hoppade Limaac helt utan att tveka! Det har han nog aldrig gjort förut.. Han brukar tycka det är skitläskigt med hinder och kan knappt gå nära dem. Jag försökte vara ihärdig med bomarbetet det första året med Limaac, men han blev bara mer och mer osäker så vi la ner det helt och hållet. Och nu plötsligt, nästan två år senare hoppar han utan problem över småhinder? Okej... Skummishäst.

Men jag tror att allt arbete vi gör, ger resultat på alla områden. För allt vi gör tillsammans stärker ju vår relation och tillit till varandra. Så det är klart att om vi stärker vår relation generellt så går saker som att hoppa också bättre även om vi inte tränar på just det. Det är ju ett litet test på förtroende även det, så om nu Limaacs förtroende för mig vuxit (förhoppningsvis) under dessa två åren borde det ju självklart kännas mer tryggt för honom att hoppa nu än vad det gjorde för två år sedan.
Det var som när jag tränade grunderna i Akademisk Ridkonst från marken med Bellis i fem månader utan att sitta på hans rygg en enda gång. Och när jag tillslut hoppade upp var han tio gånger mer välriden och lyhörd än fem månader tidigare...

Men iallafall, jag blev väldigt sugen på att börja träna på bommar och ta tag i Macsens lilla hinderproblem. Det vore kul och han kunde börja tycka det är roligt med hoppning, för jag tycker det är löjligt roligt!

Nu är det lov snart! Hoppas på ett riktigt hästigt lov. Vill igång och rida nu igen! Det har blivit alldeles för mycket vila för ponnyn de senaste tre veckorna. Väntar jag lite till finns det risk för att mannen från vidderna tittar fram när jag väl ska upp på ryggen, och det är jag inte jättesugen på...;)

Här är två väldigt gamla bilder på två väldigt söta ponnysar, tagna på samma dag tror jag faktiskt... Den vänstra är på underbara lilla Bellis för er som inte hann träffa honom då jag hade honom. Och för att Macsebusen kan lära sig lite om hoppning av Bellis. Och den högra är på en alldeles nyligen anländ, väldigt liten och väldigt ynklig Limaac. Som på bilden är i full färd med att försöka hoppa ur boxen (då duger det, hmmm), men det syns inte på bilden. Hehe.

Hejhopp!

Linus :)

Världens goaste lilla hund, som för övrigt agerar lekkamrat åt mig idag.

Morgonfodring...

Idag hade vi morgonen i stallet. Mamma och jag kom överens om att åka vid halv sju, men självklart när vi ska göra någonting så blir vi minst en halvtimme sena. Så vi åkte vid sju istället.

När vi kommer in i stallet så står självklart där en alldeles yrvaken Fia där i morgonrock (jag trodde först det var en kjol, haha) och slamrar med foderhinkar. Tänk att hon inte kan hålla sig!

Fodring, varm choklad, ut med hästar och allt sånt. Jag var sjukt trött och grinig hela tiden och störde mig på allt som mamma gjorde. Tur att hon har så bra tålamod...

Limaac fick vänta med att gå ut för jag ville borsta honom och kolla hans sår på bakbenet först. Det var svullet, ganska mycket svullet... Tvättade rent och sprayade på sårspray. Usch, stackars lilla vännen. Självklart tittade "höns-malin" fram som oroar sig för allting hela tiden, så jag har inte kunnat tänka på något annat på hela dagen.

Hade velat rida idag! Har inte ridit på hela veckan och det fullkomligt kryper i hela kroppen! Men idag måste jag plugga Naturkunskap. Har prov (IG-prövning) på tisdag och jag får verkligen inte sumpa det... Så det blir antagligen ingen ridning imorgon heller. Jag skriker inombords men det är inte så mycket att gör åt.

När vi kom hem från stallet la jag mig på soffan i hallen och somnade stenhårt. Sov i tre timmar vilket verkligen inte var meningen! Massor med värdefull tid som gick till spillo, men jag antar att jag behövde det. Nu har jag varit ute hos mina kaniner och NU äntligen ska jag sätta mig med Naturkunskapen. Bättre sent än aldrig, så att säga.

Hejhopp!

Puss på mulen.

Kom hem från stallet för en liten stund sedan. Vi har morgonen imorgon så det var vi som tog in idag... Det är mysigt när mamma och jag är ensamma i stallet, det är liksom enda stunden jag har ensam med mamma.

Idag fick hästarna var ute länge för vädret var så underbart! Vi drog på det så länge vi kunde, men tillslut var vi tvungna att ta in dem ändå.

Limaac och Mandy har bråkat i hagen så båda har sår på ett varsitt bakben. Dumponnysar, men den som är med i leken får leken tåla som man säger... Däremot en lek som jag inte tål är Limaacs hyfsat nyskaffade vana att bita i täcken. Usch säger vi åt det! Inte alls roligt. Han har bitit sönder både Ivas och Mandys täcken, och inte verkar det som om han bryr sig om Antibit-smaken heller. Så jag är lite smått rådlös när det gäller det. Har dåligt samvete för att han förstör täckena, men vad ska man göra? Jag kan ju inte direkt stå i hagen och banna honom... Hmm... Ett täcke till och han får gå med munkorg helt enkelt!

Men jag älskar honom hjälplöst mycket ändå... :)

Nytt trötthetsrekord...

Nu har jag inte skrivit på några dagar. Beror på att jag verkligen inte har haft tid. De senaste dagarna har varit kaotiskt hekstiska! Jag och min klass är mitt inne i en föreställningsvecka, så vi har repat hela förra veckan + måndag-tisdag denna vecka och nu är vi igång med föreställningar. Har spelat fyra och har tre kvar. Helt galet!
Är så trött så jag vet knappt vem jag är...

Därför har jag också varit tvungen att leja bort min älskling i fyra dar (igen). Saknar honom så grymt mycket! Önskar för tillf'ället bara att denna veckan kan ta slut (och nästa vecka också, för den kommer bli minst lika stressig) så jag kan varva ner igen och bara vara ute hos min Macs.

Vill ge världens eloge till Fia, mamma och Fnoss-gänget för att de är så snälla och hjälper mig få mitt liv att gå runt! KRAM på er!

Och Limaac, jag har inte glömt dig!

Lördag, at last!

God morgon, god morgon.. Uppe med tuppen! Om man kan säga så när klockan är nio. Beror ju lite på vem man jämför med:)

Precis utanför min dörr står pappa och pratar med nån TV-snubbe som kom med våran TV idag, så jag ligger lågt och väntar med att gå ut... Hehe. Då tänkte jag att det vore ett bra tillfälle att berätta vad jag och lilleman pysslade med igår.

Igår hade jag en jättemysig (och efterlängtad) dag i stallet. Jag sadlade Limaac för att rida ut. Min intution sa mig att det vore dumt att rida ut. Ingen ridning på tre dagar, kväll och snö ute. Det kanske låter konstigt, men kvällsturer och snö är sådana typiska saker som triggar igång min lille ponnys arabhumör lite extra, av nån konstig, ännu ej känd anledning.

Men envis som jag är så trotsade jag självklart min intution och red ut ändå. Det gick superbra, Limaac var helt lugn hela tiden. Red inte så långt, bara upp till vindkraftverket och tillbaks, och några varv i sommarhagen.

Efter den lilla ridturen gick vi upp till ridbanan som var helt täckt med snö. Vi gjorde ett voltspår längst upp och höll oss i skritt på det tills vi plogat upp en spår i snön så det faktiskt gick att både trava och galoppera. Macsen gick underbart bra! Gjorde några väldigt fina stopp och vändningar på baken (tror att de där vändningarna så småningom skall föreställa rollbacks, men det vore att ta i att kalla dem rollbacks ännu). Jag var supernöjd efteråt! Fin ponny! :)

Igår fick jag ett telefonsamtal från Britt-Marie när jag var i skolan. Hon berättade att Limaac hade lyckats ta sig över till verkstadshagen. En undertråd var avslagen, så antagaligen hade han rullat sig för nära staketet och råkat slå av understa tråden och rullat under och hamnat på andra sidan. Haha, tänk vad förvånad han måste blivit! Jag är förresten inte alls förvånad, den ponnyn verkar kunna lyckas med det mesta...

Förresten tror jag inte alls att det var en olyckhändelse, jag tror att det var en väl genomarbetad plan från Limaacs sida. Han har säkert slipat på den i flera veckor! Så jag blir inte förvånad om han står i verkstadshagen idag igen...^^

Knäppisponny!

Nu kan jag gå ut, för nu har han gått! Hej då!

Ponnyabstinens!

Nej! Nu har jag inte varit hos min lilla ponny på två dagar! Det är inte bra för hjärtat...

Igår var jag på ABF hela eftermiddagen/kvällen på en kurs i självförsvar för tjejer som jag och min crew annordnat och idag har jag varit i skolans blackbox hela kvällen (fram tills nu) och riggat scen och målat grejer till våran föreställning som har premiär nästa vecka... Två väldigt roliga, men hektiska och fullspäckade dagar.
Har precis insett att det kommer bli väldigt lite ponny nästa vecka också, då vi har intensivperiod innan premiären och sen föreställningar hela veckan.
Och nästnästa vecka också då jag har två prov måndag och tisdag veckan därpå, som jag känner mig långt ifrån redo för. Det känns lite i magen faktiskt...

Men imorn ska jag iallfall till min lilla Maccopacco och förhoppningsvis ge honom en omgång på banan. Och på söndag ska vi träna för Krister, det ska bli kul:)

Saknar ponnibusen massor!

En bild säger mer än tusen ord...

Idag är alla ord överflödiga. Vill bara säga att jag älskar min häst!

Nedrans väder!

Vårväder hela veckan, men självklart snöar det då Malin ska träna...

Vädergudarna är inte på min sida! Eftersom ridhuset var bokat idag så satsade vi på att kanske träna på ridbanan istället. För det har ju trots allt varit jättefint väder hela veckan. Men tror ni inte att det självklart börjar snöa? Så vi fick skjuta på träningen till nästa vecka istället. Hade verkligen sett fram emot det, så det var en liten besvikelse. Men jag visste ju egentligen att vi antagligen skulle tvingas ställa in, så jag var förberedd.

Iallafall, eftersom det inte blev någon ridning idag så var jag klar i stallet redan klockan nio. Vad gör man en hel söndag när stallet är klart klockan nio och man inte har något inplanerat? Jag vet inte, det händer mig sällan... Jag har mest virrat runt och inte vetat vad jag ska göra. Somnade och sov i tre timmar, vilket var välbehövligt. Sen har jag gjort ingenting. Och ingenting enligt mig då är; tvätta kilovis med kläder, städa hos kaninerna, ringt viktiga samtal och skickat viktiga mail, planerat inför nästa vecka, svara på X antal sadelannonser, och bla bla bla...

Och nu sitter jag mest och biter på naglarna och väntar på att en tjej ska maila om en sadel som kanske blev såld idag, kanske inte. Lite roligt det där med att leta sadel, för jag har ingen aning om vad jag letar efter. Alla konstiga termer är som grekiska i mina öron. Så egentligen vet jag inte vad jag svarar på annonser. Tittar mest på hur sadeln ser ut, lite om vad det står för mått (har lite koll på vad måtten innebär, bara inte vad det betyder i praktiken), var den finns och vad den kostar. Den här sadeln var den absolut bästa jag kunde hitta utefter mina kunskaper, men jag har fortfarande ingen aning om ifall den skulle passa Limaac, så jag vet inte varför jag sitter och är nervös för. Det var nog mest det att min intution sa till mig att den sadeln kanske är den jag letar efter. Så, den som tror på sånt förstår väl vad jag menar.

Nej, nu ska jag tvätta en maskin till, slänga iväg veckans sista mail, duscha och gå och lägga mig och äta glass och kolla på Green fried tomatoes.

God kväll och god natt.

Lördag

Har suttit på möte idag från klockan elva till åtta (!). Underbart, precis sånt man vill göra en lördag, NOT.

Åkte till ponnyn en timme efteråt och pysslade litegrann. Behövde inte mocka och sånt för det hade redan min underbara lilla mamma fixat:)

Limaac fick sig en rejäl omgång med massageborsten. Inte riktigt så uppsakattat som man kan tro, han tyckte nog mest att jag var jobbig och ville hellre äta sitt hö. Men det var mysigt ändå! Och fin blev han:)

Nu ska jag hämta en liten hund och gå lägga mig, för jag är spytrött och ska upp sex imorn. Tjohoooo!

Good night.

Limaac+Malin+ridbanan=tummen upp!

Sitter i mitt katastrofalt stökiga rum och funderar på om jag ska städa... Eller strunta i det och slänga mig i soffan och kolla på tv istället;)

Kom hem från stallet för en stund sen. Finns det något bättre än att komma hem, frusen och trött från en dag hos ponnyn och känna "shit, vad bra det gick idag"? Tror knappast det...

Idag är en sån dag iallafall! Jag och Macs hade en väldigt trevlig upplevelse på ridbanan idag. Limaac var helt outstandning underbar! Jag älskar honom alltid, men det går inte att förneka att dagar som den här älskar jag honom lite extra mycket.
Tränade mycket tempoväxlingar, har kommit på att det funkar väldigt bra för att fånga hans uppmärksamhet. Det är så lätt att han springer och tittar på annat så det gäller hela tiden göra saker som får honom att tänka till. Tränade lite stopp, backa, vända på bakdelen, och fytusan vad bra det gick! Han satte sig sjukt bra på bakdelen i vändningarna. Att vända åt vänster är dock lite klurigt...

Testade ett stångbett som jag köpte från Annika till Andrea för jättelänge sen. Blev så sugen att rida på stång efter träningen sist när Krister sa att han tyckte att vi skulle börja med det. Egentligen har jag nog inte legitimitet att testa sådana saker själv, men tja.. Säg inget till Krister;) Tyckte iallafall det verkade som om han trivdes med det och han gick ju sjukt galet bra så, vi får se.

Pratade med Krister för en liten stund sen. Vi ska träna på söndag har vi bestämt, men ridhuset är tydligen bokat... Så vi kom överens om att höras på söndag och träna på ridbanan istället, om det är bra väder. Hoppas att det är bra väder! Och hoppas att Macs är på lika bra humör då!

Malin älskar ponnibusen BIGTIME :)

Nya grejer? Ja tack!

Nu letar jag efter en ny sadel på riktigt! Den gamla räcker tyvärr inte till längre. Lite tråkigt, för jag tycker om den. Men jag vill ändå ha något nytt! Frågan är bara var man får tag på en snygg och bra sadel som inte kostar skjortan? För det är ju just det, pengar... Tänk om man vore miljonär. Då skulle jag passa på och köpa en ny pad också. Hihi, eller två.

Jag insåg just, när jag satt och kollade igenom gamla bilder, att jag inte köpt något nytt när det gäller Limaacs utrustning på två år. Inhandlade det viktigaste (sadel, pad, filt, träns, bett, tyglar, en martingal slank med också, etc) när vi började rida western, och det är ca två år sedan. Nu är det bannemej dags att köpa lite nytt! Eller vad säger ni?

På bilden är Maccos nuvarande sadel, som nu är till salu. För han ska få en ny! Tjioo! ;)

Once you go Mac, you never go back.

Så sant som det är sagt! Once you go Limaac, you never go back.

Idag var det vårkänslor pågång i stallet. Hela dagen satt jag i skolan och längtade efter att dra ut i skogen med lillponnyn, men de planerna skrotade jag genast när jag fick med mig en skuttande och frustandes liten Mac ned från hagen. Flexibilitet är guld! Så det fick bli lite lek i corallen istället...

Så gott det gick, vill säga. Corallen var både geggig och hal! Vi cirklade lite, gjorde lite enkla ledövningar och flyttade på allt som går att flytta på. Släppte Limaac lite, men fick fånga in honom ganska fort för underlaget i corallen är inte direkt "Limaac-vänligt" för tillfället - med hans fart och den geggan är det svårt att hålla sig på benen en längre stund. Sedan stod vi bara (han stod, jag var lat nog att krypa upp på staketet) och tittade på solnedgången och på Emmy och Aline som svettades på ridbanan (Yes, Inger stod i mitten^^).

När vi kom tillbaka till stallet fick lillemans oerhört vackra, gula svans sig en såp-omgång och sen fick han placera sig i boxen för natten.

Puss på min lilla Mac!

Lååång kväll hos ponnyn...

Äntligen hemma efter en lite längre kväll än vanligt ute i stallet!

Red Macco på ridbanan. Gick helt, helt ok. Lillemannen var pigg (som vanligt) och lyckades med några charmiga luftsprång och en liten, mindre charmig stegring. Elin och Fnossen var också på banan och även Fnosstossmegakloss var på friskt bock-humör! Underbart med busiga ponnysar, hrmm... :*

Efter ridningen pysslade jag med lite av varje. Borstade, spolade ben, mockade, gjorde mat, ja allt det där som ska göras varje dag. Och vid ca halv sju var jag klar. Ringde hem för att be mamma eller pappa att hämta mig. Frida svarar och säger att mamma och pappa inte är hemma. Ringer till pappa, ringer mamma, ringer Maria, INGEN SVARAR! Nähepp, då får jag väl hitta på nåt annat då.. Börjar städa skåpet och ringer hem igen efter en halvtimma. Då säger Frida att mamma är påväg ut till stallet. Men så bra, då grejar jag klart medan jag väntar.

Städar hela skåpet, klar, ingen mamma. Sopar hela stallet, ingen mamma. Borstar Limaac igen, ingen mamma. Blir lite orolig och försöker ringar henne, inget svar. Inser att jag har 1 krona kvar på mobilen. Använder den sista kronan till att skicka ett sms.

Eftersom det inte finns nåt annat att göra än att vänta sysselsätter jag mig så gott jag kan: Skurar hinkarna fast de inte är smutsiga, sopar hela logen, friserar Limaacs man och svans, städar bland fodret, byter vatten i hagen (helt onödigt, för jag gjorde det i förrgår), tillslut står jag och matar Limaac med mandarinklyftor och tittar på medan han tuggar dem för att jag inte kan komma på något mer att göra!

Vid halv nio ringer mamma och säger att hon suttit hos en kompis och pratat och glömt av tiden.
Ahh, så det kan gå! Jaja, jag fick ju iallafall massa (onödiga) saker gjorda! :)




Bilden är ifrån April 2006

Ridning idag? Hoppas!

Tjohej!
Kom just hem från skolan. Är trött som tusan och har lite ont i magen, men tänkte bota det med en tur på lilleman. Får nog bli ridbanan idag, är jättesugen på det! Hoppas, hoppas, hoppas bara att det inte hinner bli mörkt innan mamma kommer hem... Håll tummarna med mig!
Nu ska jag gå och äta lite och ladda för att ge mig ut i kylan.
Hare bra!

Måndagsångest

Nej usch, nu ska jag klaga.
Jag är så sjukligt trött på allting just nu. Det känns som om jorden snurrar och jag springer efter och skriker "Hallå, vänta på mig!!". Jag orkar inte mer.

Varje dag börjar med magknip och ångest inför att gå till skolan. Jag hatar skolan. Jag hatar att cykla klockan halv åtta varje morgon i alla väder genom hela stan och komma inspringandes tio minuter sen med andan i halsen. Jag orkar inte gå till det stället, jag orkar inte med mina klasskamraters fina "gemenskap", jag orkar inte helt enkelt. Man måste hela tiden synas för att finnas, men jag vill inte bli sedd. Betyder det att jag inte vill finnas?

Jag får huvudvärk av alla läxor och prov och uppgifter och tjat och besvikna miner.
Jag ska göra två IG-prövningar den 24 mars, hur gick det till? Jag gick ut nian med MVG i alla ämnen utom två. Jag gick ut ettan med MVG i alla avslutade kurser utom en. Jag kan inte göra IG-pröving? Allt bara faller mig ur händera, jag förlorar greppet om tillvaron. Och det enda jag kan tänka på är att sova...

Och mitt uppe i allt finns Limaac. Älskade Limaac som tröstar och förstår. Som så hemskt gärna vill att matte ska komma till stallet och rida och pyssla och mysa. Men matte orkar inte.

Hela vintern har tankarna gått fram och tillbaka. Kan jag verkligen ha kvar Limaac? Hinner jag det? Orkar jag det? Två gånger har jag satt ut honom på annons, men snabbt tagit bort den igen.
Förra veckan bestämde jag mig; Jag SKA ha kvar Limaac. När allt är som värst i livet vore det väl vansinne att skära av min enda, pålitliga livlina?

Nu när jag väl har bestämt mig vill jag inget annat än att vara i stallet hos min älskade Macs. Men självklart gör sig det största problemet av alla sig påmint; bristen på tid. Hur mycket jag än vill, hinner jag inte! I veckan är det tusen saker som ska göras. Jag sitter med läxor upp till hakan, springer på möten, har X antal aktiviteter, X antal vänner som vill hinna träffa mig, en pojkvän som också vill ha en liten del av mitt liv, tiden räcker inte till! Jag är trött jämt, har ont i magen jämt, är ledsen och arg jämt.

Enda gången då tiden står still en liten stund är när jag sitter på min Limaac mitt ute i skogen och strosar fram bland träden, eller är på ridbanan och tränar något riktigt klurigt som kräver all uppmärksamhet. Det är ju det jag vill göra! Vara med min ponny. Han är det enda som egentligen betyder något.

Jag måste verkligen ändra på mitt liv. Nånting måste bort. Och inte är det Limaac.
Men vad är det då?

Skogsäventyr och Kristerträning

Tjohej!

Måndag igen, tyvärr. Har sovmorgon till tolv så jag borde verkligen inte klaga. Men tja, en måndag är ju alltid en måndag och måndagar tycker vi inte om. Punkt.

Känner att jag är tvungen att berätta om mina och Limaacs äventyr de senaste dagarna...

I förrgår var vi ute och red i tre timmar. Huuur underbart som helst! Den mesta isen hade töat bort (utom i skogen, men det återkommer jag till) och solen värmde för första gången sedan i oktober. Jag och Macco har inte haft tid till några längre uteritter i vinter (om några alls?) så jag var först lite tveksam till om vi skulle ge oss ut. Alla som känner Limaac vet att han gärna blir lite fööör glad ibland. Men va tusan, går det inte så får vi väl vända hemåt!

Vi styrde mot skogen, Limaac var lugn som en filbunke och traskade på. När vi väl kom fram till skogsvägen var den glashal... Sjävklart hade jag inte brytt mig om att brodda så att rida där var inte ens att tänka på. Lite besvikna vände vi om. "Va? Ska vi hem? NEJ!" Ungefär så var Limaacs rekation. Så istället för att vända och gå tillbaka svängde han rakt in bland träden! Tja, okej... Nu är vi ju redan påväg så... Med sikte på Bäne tråcklade vi oss mellan träden och snubblade över stockar och stenar. Måste sett väldigt klumpigt ut.. Limaac hade inte tålamod nog att se efter var han satte fötterna så han bara brakade på och kastade med huvudet när jag försökte bromsa upp honom. Tillslut var jag tvungen att hoppa av, mest för att det var för trångt så jag slog i knäna i träden. Med ett krampaktigt tag i repet till repgrimman (en av våra vi-har-inte-varit-ute-på-ett-tag-säkerhetsåtgärder) ledde jag en vilt skuttandes Limaac (ja, han har lite dåligt tålamod. dessutom tror jag att han fick mjölksyra i benen av att lyfta dem så högt så länge) i en halvtimme genom terräng som inte, jag repeterar, INTE är meningen att man ska gå i! Fem gånger såg vi Bäne men fick vi vända och hitta en annan väg för att det antingen var en bäck eller taggtråd i vägen. Tillslut kom vi iallafall ut, med livet och humöret i behåll. Det enda som tog skada var min stackars handled.

Resten av ridturen gick hur bra och lugnt som helst. Vi höll oss mest till skritt, men sista raksträckan innan stallet kunde vi inte hålla oss.... Och damn, den ponnyn KAN springa!

I går var vi i Sandris ridhus och tränade med Krister! Det är en av de bästa saker Limaac vet. Det räcker med att nämna Kristers namn och hela han lyser upp!

Iallafall, vi har världens bästa tränare som KOMMER OCH HÄMTAR OSS. Han lastar och kör och grejar och donar och jag bara åker med, är det lyx eller är det lyx?

När vi kom till ridhuset var där alldeles tomt. "Vad skönt" tänkte vi, men peppa peppa ta i trä. Ekipagen ramlade in en efter en, som högst var vi fem stycken samtidigt. Limaac var sprängfull med energi och alla hästar överallt och allt dragande i den där nedrans ridhusdörren gjorde honom inte lugn! Första timman var en katastrof (iallafall enligt mig). Limaac sprang på som besatt och jag flängde efter. Det krävs inte mycket för att sänka mitt självförtroende, och jag kände mig sämst i världen. Men sen var det nåt som hände, vet inte om det var att Krister satte sig på Macs, eller att vi bytte till stångbett eller att Malin, Lena och Liona kom in, men nåt var det som gjorde att allt vände.

I slutet kändes det jättebra, jag hade hyffsad kontroll på den lilla ponnyn och vi lyckades med några skäliga stopp. Till råga på allt lastade jag honom själv, lugnt och fint inom loppet av fem minuter. Snacka om att jag var stolt när vi begav oss hemåt! (Och Limaac var trött, kors i taket)

När vi kom hem fick lilleman en massa kärlek och beröm och så fick han gå ut i hagen till sin lilla Mandy.

Världens bästa Limaac! Helt enkelt.

Limaac

Jag skaffade den här bloggen i augusti 2008. Som ni ser är jag inte bäst i världen på att uppdatera, och efter mycket klurande har jag kommit på att det beror på att jag inte vet vad jag ska skriva om. Därför tänkte jag AHA! Den här bloggen måste handla om något och vad "något" är inte bättre än det jag älskar mest av allt på denna jord? Därför dedikerar jag den här bloggen från och med nu till min lilla ponny Limaac.
Hoppas det blir lättare att uppdatera nu...^^

Hej hopp! /Malin