Håll ut, snart är det sommarlov...

Ett stycke bushäst. Limaac förra sommaren.

Västsveriges tjockaste Arab...

Halli hallå! Idag tog jag mig lite sovmorgon, säg inget till min mamma^^

De senaste dagarna har rusat förbi i ett hysteriskt tempo. Jag drunknar i skolarbete och valkampanjer, men snart är det över! Längtar så mycket till sommarlovet! Pratade med min arbetsgivare igår, och vi bestämde att jag skulle börja jobba den sextonde istället för den nionde. Kändes rätt så bra att få en vecka helt ledigt innan jag börjar. Ska ju jobba hela sommaren...

Häromdagen hade jag en jättemysig eftermiddag i stallet. Jag var inte där alls hela förra veckan, så abstinensnivån var HÖG! Jag blev lite smått chockad av att hitta västsveriges tjockaste Arab i sommarhagen, gräset har gjort sitt... Men, men, det är väl så det ska vara på sommaren. Det enda jag är lite fundersam över är att det kommer bli svårt att hitta en sadel, kanske får vi rida barbacka hela sommaren.

Vi började med att leka i rundcorallen. Macs var slö! Sommarslö! Men efter att få hoppat några skutt över en bom så vaknade han ordentligt. Sedan gick vi upp till ridbanan och lallade runt lite. Måste se etxremt oseriöst ut när vi harvar omkring barbacka, men enligt mig är det den mest seriösa träning vi någonsin ägnat oss åt. Det öppnar verkligen upp för att tänka i nya tankebanor. Efter att ha skrittat länge, och travat tillräckligt gav vi oss på att galoppera lite. Gick förhållandevis bra :)

Efter "träningspasset" red vi ut en sväng, underbart stillsamt och mysigt. Limaac är bäst!

Möjlig karriär?

Idag har jag och mamma fodrat morgonen, hur mysigt som helst! Det enda som var lite tråkigt var att jag inte hann rida Limaac, historiaboken låg nämligen hemma och skrek på mig... Så den har jag ägnat större delen av dagen åt. Den har blivit nedrans agressiv på senaste tiden, kan det kanske bero på att jag har prov på tisdag tro?

Men igår så red vi allt! Och vi inte bara red, vi hoppade också! Det var jätteroligt! Limaac var hur duktig som helst och satsade för fullt varenda gång vi red mot det trettio centimeter höga hindret. Man såg verkligen hur hans självförtroende växte för varje skutt. Otroligt duktigt! Jag är så stolt så! Roligt att han inte är så osäker på hinder längre, våra lekar har faktiskt fungerat. Mina färdigheter inom hoppning var dock inte vad dom har varit... Jag hade lite svårt med balansen och den där pyttelilla sadeln hjälper ju inte riktigt till, haha. Men ge oss en månad så är vi redo för SM, promise.

Här är ett bildbevis på Macs stora prestation!

/Malin

Sommarbete, äntligen!

Idag hade jag en underbar, otroligt välbehövlig dag i stallet. Vädret var lite lustigt, ena stunden regnade och blåste som sjutton, för att nästa vara hur fint som helst. Det var iallafall mest fint så jag och Limaac passade på att hitta på lite grejer...

Först busade vi runt i corallen. Det är verkligen något utav det bästa som finns! Att busa runt. Mitt enda mål med buset var att Limaac skulle rasa av sig lite energi, så det gav utrymme till massa flum och, ja, bara bus helt enkelt. Och energi gjorde han allt av med! Och Knasen hjälpte till väldigt duktigt i hagen bredvid. Några gånger såg det ut som om de tävlade om vem som var snabbast. Knasen vann och Limaac skyllde på att han var i underläge, instängd som han var, tss..

Efter buset var det dags för lite ridning! Barbacka givetvis. Bör tilläggas att det inte var något negativt i den formuleringen; jag ÄLSKAR att rida barbacka! Det är mycket roligare än att rida med sadel! Om Macs hade varit lite stadigare och jag lite säkrare på att sitta barbacka hade jag lätt kastat sadeln för alltid! Men tja, det skulle bli lite väl många tårtor tror jag, hehe.

Iallafall, vi lekte runt lite på ridbanan utan att utföra något banbrytande. Men det var mysigt, Limaac tyckte om det och jag tyckte om det, så det var ack så värdefullt. Emmy och Fnoss hoppade så vi passade på att också ta några skutt, med mig på marken då såklart!

Jag funderar verkligen på vad som hänt med Limaac och hoppning, han har verkligen SÅ dåligt självförtroende när det gäller hinder! Men det har blivit otroligt mycket bättre. Nu kan han iallafall gå över bommar utan problem och det är stort för honom. Jag blev så glad när Inger la märke till det idag, att han trampade över bommarna utan att tveka! Vi sprang runt som galningar och skuttade över trettiocentimetare och jag såg hur Limaac växte lite för varje skutt. Han tycker det är roligt! Men läskigt... Jag tror att den bästa terapin mot hinder-rädsla är att hålla det på en lek-nivå, så det är det vi gör.

Efter "ridningen" var det dags för årets betessläpp!!! Egentligen skulle vi göra det imorgon, men va tusan, varför vänta? Limaac visste vad det var frågan om så fort vi började gå mot sommarhagen! Han fullkomligt älskar sommarbete! Massa ston, massa gräs och flera hektar att springa på, vilken valack skulle inte tycka om det? (Fossing är ett undantag) Dock var det inte så mycket betes-sprutt i hästarna som vi väntat oss. De var mer intresserade av gräset än av varandra, haha.

Det var lite tråkigt att släppa hästrana i täcken, men jag ville inte chansa på vädret. Hade varit lite tråkigt att behöva plocka in en förkyld Macco efter en vecka.

Det kändes bra att åka ifrån stallet och veta att min älskling var tillbaks i sitt esse; som enfaldig ledare över den stora mustangflocken, ute på nya, spännande äventyr på de vilda stäpperna! Alltså han och hans två ston i en inhägnad hage i Hol...

Här är en bild på den än så länge lilla flocken, med hingsten i täten.

Hej hopp! /Malin

Ibland är det svårt...

Nu var det ett tag sedan jag skrev här. Det beror nog mest, eller faktiskt helt uteslutande på att jag inte har haft så mycket att skriva om. De senaste, underbara vårdagarna har hästeriet fått stå åt sidan till förmån för mina andra fem liv. Det är alltid tråkigt när man inte hinner med allt man vill göra, men inte så mycket att göra åt...

Just nu har jag mer än fullt upp. I fredags genomförde vi ett härligt första maj-firande. Jag talade i Alingsås och har varit nervös för det hela veckan, men det gick bra. Sedan bar det vidare till ett Göteborg överväldigat av feststämning och vårkänslor.

Helgen har spenderats i Borås. Där jag ägnat mesta tiden åt att lyssna på föredrag om finanskrisen, mediateknik, argumentationsteknik och valplattformen inför EU-parlamentsvalet. Så sådant florerar i min skalle just nu. Det och dagens styrelsemöte där vi ska lägga upp kalendariet fram till valet den 7 juni. Maj kommer inte bli en nådig månad! Det kommer bli jobb, jobb och åter jobb... Dessutom tänkte jag försöka klara sista veckorna i skolan, och det får vi se hur det går. Jag har en del saker att ta igen i efterhand så det lär bli tufft även där. Alltså miniminivå på hästlivet denna månad också, suck...

Jag har allvarligt börjat tänka på framtiden, alltså den snara framtiden. Fram till sommarlovet kommer jag uppenbarligen inte ha någon tid för Limaac. Jag ska jobba som en galning hela sommaren och kommer knappast ha mer tid för honom då, och när skolan börjar igen kommer ju allt bli precis som det är nu. Så när ska jag ha tid? Efter skolan kanske, men då kommer jag kanske ha tid ett år eller så medan jag jobbar, sedan har jag tänkt läsa vidare eller resan och då kommer jag verkligen inte ha tid. Är det värt det? Är det värt all stress och allt dåligt samvete när det ändå bara kommer sluta med att jag måste sälja honom ändå? Och främst av allt; är det rättvist mot Limaac?

Sen så tänker jag på mina föräldrar. Det är inte billigt att ha häst, och det är de som betalar. Även om det inte sägs, så vet jag att det kan vara svårt att få ihop vissa månader. Och är det rättvist? Att tvinga dem vända på kronorna och vara stressade över det, när vi skulle ha betydligt mycet mer pengar om vi inte hade häst...

Jag andas genom Limaac. Vissa veckor hinner jag bara med honom tre dagar. Tre av sju. Men de tre dagarna är de som får mig att orka de resterande fyra. Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom. Jag vill inte ens tänka tanken. Men samtidigt kan man inte alltid vara så egoistisk...

Min prins, mitt hjärta. Var ska vi ta vägen egentligen?