Dags att gå skilda vägar.

Idag hade jag och Limaac en liten speciell dag. När jag kom till stallet vid halv tolv tiden stod han vid grinden och väntade på mig. Antingen visste han att jag skulle komma, eller så har han stått där hela dagen och väntat. Han visste iallafall precis vad som var på gång. Jag orkade inte hämta grimman och jag behövde den inte heller, han strosade målmedvetet rakt in i stallet och ställde sig i gången och väntade på att få bli uppbunden. Sen stod vi där, och borstade, och gosade, och grät, och pratade, och borstade lite till. Tre timmar tror jag det tog, innan vi båda lyckades dra ett djupt andetag och säga "nu är det bra". I den stunden kändes det som om en stor tyngd lättade från mina axlar.

Att jag funderat ett tag på om jag och Macco skall gå skilda vägar vet jag, men jag var orolig för vad han skulle tycka. Dum människa som jag är så glömde jag återigen hur smarta hästar är, och tänkte inte ens på att han kanske redan visste. Självklart visste han, han vet allt! Han läser mig som en bok. Och han var okej med det, kanske tyckte han också att det var dags. I tre år har vi varit bästa kompisar. Vi har kämpat ihop, misslyckats ihop och lyckats ihop. Och nu, efter tre år, är det dags att se framåt och gå skilda vägar. Jag vet det och Limaac vet det, men fy fan vad det gör ont.

De flesta jag pratat med förstår absolut inte varför jag ska sälja Limaac, han är ju underbar häst och det är äntligen nu som saker och ting börjar gå riktigt bra. Men just därför. Det vi ska lära av varandra har vi lärt oss, nu måste vi gå vidare och lära oss annat av andra. Antingen förstår man det, eller så gör man det inte, och min erfarenhet säger att det inte finns någon mening med att förklara för någon som ändå inte förstår.

I lördags kväll satte jag ut Macs på annons. Det har redan ringt tio intresserade, varav sju jag sagt nej till. Tre stycken möjliga, varav en kommer och provrider imorgon. Detta kan gå snabbt.
Min värsta farhåga är att Limaac blir såld nu och jag står utan häst i ett halvår. Det känns som att då skulle tomheten bli så påtaglig och saknaden för stor. Men just nu koncentrerar jag mig på att hitta världens bästa kompis till Macco, det andra får jag ta sedan.

Han är mitt livs största kärlek, den hästen. Det är därför det gör så ont att göra det enda rätta.

Panikångest.

http://hastmarknad.hastnet.se/sok/annons.php?aid=274613
Jag kan inte andas. Har gråtit i två timmar. Klarar jag det här?

Sista veckan i frihet...

...har varit precis som sista veckan på sommarlovet skall vara. Jag skulle kunna ha sommarlov året runt, lätt! Den här sista veckan har jag spenderat med att vara med vänner och med Limaac. Och bara tagit det lugnt, försökt förbereda mig mentalt inför D-day.
Så imorgon är alltså första skoldagen. Usch, jag har sådan enorm skolångest. JAG VILL INTE. Hata är ett otroligt stark ord som jag helst inte använder, men jag hatar skolan. Gymnasietiden är bästa tiden i ens liv, yeah right. Jag är helt säker på att det skulle vara bästa tiden i mitt liv, om jag bara slapp att gå på gymnasiet. Men nu är det bara ett år kvar, så det är väl bara att bita ihop och köra på. Usch.

Nog om min ångest. Träningen med Limaac i veckan har gått så jättebra! Vi red för Krister i onsdags och det var intressant som vanligt. Min ridning är inne i en sån där tankeperiod just nu och kräver mycket funderande och eftertanke. Det är bra även om det är klurigt.
I förrgår när vi red på banan gick Limaac så bra så jag satt i chocktillstånd! Helt otroligt duktig var han! Vi red mycket volter och gjorde mycket av de övningar Robert visat, och han var så fin. Jättemjuk och gav efter åt bettet hur bra som helst (tränsbettet). Så det var kul:)
Igår gick det också väldigt bra. Tills Ajax fick nog av att stå inne och började sparka i boxdörren, då var det "hej då koncentrationen". Men jag hade ingen lust att ta strid, så vi genomförde det vi höll på med och avslutade, alltid det bästa att göra när man har tids- och tålamodsbrist.

Idag har Limaac lyckats dra av sig en sko, igen, så det blev ingen ridning för hans del. Däremot fick jag låna Ferro, en häst som Lena har hemma på träning, och hänga med Lena och Liona ut på en vansinnestur. Nej, så farligt var det inte, men fort gick det! Och shit, vilken härlig liten häst! En sån liten vill jag ha. Pigg och glad och stadig på foten. Och snabb! Och med helt underbart vackra ögon :) Tycker att systrarna Johansson borde behålla den lille krabaten.

Jag och Maccos har även varit ute i skogen och ridit en del. Vi har försökt njuta av den vackra naturen så mycket som möjligt och strirrat oss blinda på all grönska för att vara säkra på att minnet av sommaren finns kvar även i vinter. Idag när jag och Lena var ute kunde jag inte låta bli att märka att marken var full av gula löv. Uuh, redan.. Men man vet aldrig, förhoppningsvis kommer sommaren tillbaks en eller två veckor till, med värme och ljusa kvällar. Med den stilla förhoppningen tänker jag gå och lägga mig och hoppas att jag inte drömmer mardrömmar om skolan. Good night.

Trött?

Idag ställde jag klockan på halv åtta, för att jag skulle hinna med halv nio-bussen. När klockan ringde stängde jag av den och somnade om. Vaknade igen vid kvart över åtta och tänkte "Jäklar! Jaja, jag tar halv tio-bussen istället" - Somnade om. Vaknade tjugo över tio och tänkte "Men herrejävlar (ja, mina tankar är inte särskilt rumsrena) äsch jag får ta halv elva-bussen då..." - Somnade om igen. Vaknade fem över halv elva... = Kört! Så kan det gå... Nu är jag iallafall uppe och har tänkt ta halv ett-bussen, som jag inte ska missa.

Så nu sitter jag här och vet inte riktigt vad jag ska göra. Funderar på och jag ska kosta på mig en timmes kraftansträngning och städa mitt rum, men nej, det får nog vara som det är.
Men jag kan berätta lite om de senaste dagarna! I söndags kom vi hem från Norrköping, där vi varit och hälsat på släkten. Jag, mamma och Maria åkte till stallet för att klappa om lilla grå lite grann. Mamma och Maria övergav mig dock för att istället åka till Sollebrunn och köpa godis, nedrans svartfötter... Jag pysslade lite med Maccen, mockade, gosade med världens underbaraste kattungar och bara myste. Skönt att vara hemma igen!

Igår var jag i stallet tidigt. Red Maccen på banan (som btw har börjat få ett ordentligt staket. Jättefint! Bra jobbat Lena och Rebecca!). Det gick grymt bra! Red på tränsbettet och han gav efter så himla fint för det. Blev mest Robert-övningar och det gick kanon! Fin, fin ponny :)

Idag vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Är jättesugen att träna, men det var ett tag sedan vi red ut. Det får nog bli en blandning av båda. Sedan skall jag testa en sadel som vi hämtade hem igår, hoppas lite att den inte passar... Jag befarar nämligen att den är på tok för liten för min rumpa, så det vore så snopet om den skulle passa Limaac, hehe. Och imorn kommer Krister! Så då får vi lite att göra.

Hej sålänge!

MNM; mycket nöjd matte.

Idag tog jag och Linus halv nio-bussen ut till stallet. Linus gjorde bussdebut, en applåd för det! Han var jätteduktig och tyckte nog det var ganska kul. Fast lite läskigt kanske...

Jag och Macs red på ridbanan och försökte alternera mellan Krister-ridning och Robert-ridning. Det gick faktiskt jättebra! Vi red på stångbettet som jag varit lite skeptisk till, men det funkade bra. Jag ska ge det en chans, även om jag fortfarande är skeptisk... Det blev mycket voltarbete och ännu mer stop, back och rollbacks. Det är en rätt bra combo, för att få in rumpan, runda nacken och hålla bogen på plats. Limaac kändes jättefin! Så tränade vi lite på den spinförberedande mojsgrejen, och det gick strålande. MNM; mycket nöjd matte.

Igår var det träning för Krister. Det gick väl bra, Limaac skötte sig strålande, fast det lämnade mig med mycket funderingar. Men det är bra, ridning handlar om 50/50 tänka och göra. Igår gjorde vi, idag tänker jag, alltså är allt som det ska vara.
Sadeln passade tyvärr inte, så vi letar vidare. Vill ha en egen nu!
Imorn blir det halv nio-bussen igen, och så satsar vi på uteritt, tjoho :D

Ha det så bra! /Malin

I brist på annat...

Har inget att göra, så jag passar på att trixa med lite bilder (ge mig en vettig kamera tack?).
Tiny & Limaac i ekhagen på Oak Hill.

God morgon!

God förmiddag för vissa...
Gick upp för en timme sedan och har spenderat den senaste halvtimmen med att kolla på olika pads. Ska beställa en har jag tänkt, men det finns ju aldrig just den man vill ha! Antingen är det fel färger eller fel modell, ahh.. Men jag tror jag har kommit fram till ett beslut iallafall.
Nu ska jag äta frukost, sedan ska jag och mamma till Algutsgården och skrubba box. Har inte kunnat göra det för jag har inte varit hemma, men nu måste det bli gjort känns det som. Hoppas många är där :)
Sedan skall jag och pappa förhoppningsvis åka och hämta en sadel i Borås, en Circle Y reiningsadel, hoppas den passar! Och ikväll är det träning på Oak Hill för Krister. Fullt ös medvetslös!

Ha det bra. /Malin

Another day.

Jag har äntligen kommit hem efter en vecka i Åmål. Är nedrans jättetrött och skulle verkligen kunna tänka mig att sova en hel vecka, men nehej!
Idag åkte jag och Rebecca till stallet med halv nio-bussen. Den går perfekt, precis lagom tidigt. Det enda som är lite synd är att första bussen hem inte går förrän fyra... Men ju mer tid i stallet då:)
Jag kände mig lite som en blåslagen padda, sjukligt orkeslös. Efter att ha pysslat lite med min ponny och gjort sådana där onödiga saker som att frisera manen och lacka hovarna, så gick vi in till Lena och åt en andra frukost. Det behövdes. Sedan var det ridning på banan för min och Maccos del. Lena och Rebecca kollade på och kom med idéer. Det gillar vi! Kontentan av våra gemensamma funderingar var; mycket stopp, back och rollbacks på Limaac. Han måste få använda baken mer! Och mycket sidflyttningar och vändningar över bakdelen.
Jag tänkte göra lite av de övningar som Robert gav mig, men jag kom först inte riktigt ihåg vad han sagt, har ju inte ridit på en hel vecka... Fast jag tror att jag klurade ut det tillslut. Men jag ska fortsätta klura hemma och försöka göra det lite bättre och mer konsekvent nästa gång.

På onsdag kommer Krister, så då blir det till att klura ännu mer. Längtar! Känner ett sprudlande behov av att träna och testa och göra framsteg, det är kul! Hoppas det håller i sig.
Här är lite bilder från när jag och Linus var på äventyr igår. Linus är från och med nu officiellt stallhund! :)






Aw, mina fina älsklingspojkar!

Tummen upp för Robert! Och lite om tålamod...

Just nu sitter jag uppfylld av inspiration och översvämmande ridglädje. Anledningen är att jag och Limaac idag haft ett väldigt intressant och ögonöppnande träningspass för Robert Lagergren. Jag ska inte säga så mycket om det, förutom att det var helt otroligt roligt och att jag verkligen inser vikten av att alltid vara öppen och lyssna på och inspireras av så många som möjligt. Det finns många människor med ovärderlig kunskap värd att ta del av, Robert är helt klart en av dem. Ett plus i kanten var att han gillade Limaac och tyckte han var en smart häst, då blev jag glad. Så mer träning för Robert tack! :)

Det var skönt att ha en riktigt bra dag med Limaac för gårdagen var ingen höjdare alls.... Det här med tålamod alltså, det är verkligen en träningsak. Det är något man hela tiden måste öva på och något som ständigt sätts på prov. Limaac kräver allt mitt tålamod. Under de tre åren jag har haft Limaac har jag blivit allt bättre på det där. Jag blir sällan riktigt arg på Limaac. Eller jo, det blir jag, men det viktiga är att aldrig visa det. Att tappa tålamodet på Limaac i en situation innebär en otrolig förlust, både gentemot Limaac men främst gentemot mig själv.

Igår hände en sån där riktigt dum sak. Limaac var stressig, jag var trött. Jag hade gett mig tusan på att rida och Limaac var inte alls på rätt humör för att göra någonting alls. Han stod och stressade som en galning inne i stallet, först bara lite men när tjejerna gick ut så eskalerade det och blev mycket. Så där till bristningsgränsen mycket, när tillochmed jag (som oftast har en ganska stor tilltro till Limaacs intellekt) börjar fundera på vad tusan det är för fel på den hästen. Sedan när vi äntligen, efter tjugo minuter, kunde gå ner till ridbanan i helt ok tempo så blev allt pannkaka. Limaac totalt stängde av huvudet och vägrade lyssna på något jag försökte säga till honom. Jag har inte ont av när han är pigg och håller ett högt tempo, men när han stänger av huvudet, då kan jag bli riktigt frustrerad. Det är som att sitta på en seg ridskoleponny och det är det mest frustrerande jag vet.

I efterhand inser jag såklart vikten av att ha tålamod i den situationen och jag inser också att den dumma situationen var mitt fel och endast mitt fel, men det är sådant man alltid kommer på för sent. Det mest ironiska i hela situationen var att jag och Lena precis innan pratat om hur viktigt det är att behålla lugnet...

Trots allt lyckades vi avsluta dagen helt ok. Vi fick ridit lite på banan och var hyffsat sams när jag åkte hem. Men tack och lov och prisa gudarna för att Robert kom idag och satte lite nya perspektiv i min skalle, det var välkommet och välbehövligt, som alltid!

After all, jag älskar den hästen så otroligt mycket. Och vem har sagt att kärlek skall vara lätt? Over and out.
/Malin